Jag & min man 2002



Midsommar 2003

I tio år har jag och min man varit tillsammans. Tio långa år. När vi träffades var vi bara 19 år! Vi var barnrumpor som inte visste något om livet. Vi bodde hemma båda två och brukade komma hem om sena kvällar och laga mat samtidigt som föräldrarna sov. Vi jobbade våra pass på OKQ8 men vi såg alltid till att ses. Ingen timma var för sen för att hämta den andra. Vi åkte omkring ute på gatorna med våra bilar, hade filmkvällar med kompisgänget, festade och gick ut och röjde. Vi blev osams och sams. Hade svartsjukedraman och försoningar. Ni vet sånt som hör åldern till.

Våra ex strulade och hängde sig kvar en bra bit in i början av vårt förhållande. Jag speciellt hade svårt att släppa taget och inte förrän ett år senare bröt jag helt med mitt ex.

Smällen kom tidigt i vårt förhållande. Nu vet det där som gör att ens förhållande plötsligt blir så mycket mer än en tonårsromans. Allvaret slog ner med dunder och brak efter bara 6 månader tillsammans. Enade tacklade vi situationen. Det var mycket gråt, tårar och blod.

Efter det åkte jag till Asien. Tre månader isär insåg vi att det var vi. Tack att msn fanns på den tiden. Vi chattade till långt in på nätterna om saknaden.

Året efter flyttade jag ner till Malmö med en tjejkompis. Min man pluggade i Lund. Efter ca en termin där nere stod det klart att vi ville bo ihop. Först flyttade jag in e hans temporära etta utan kök. Det fanns ett liiiitet kylskåp. Vi sov i en 90 säng. Mat lagade vi i lägenheten bredvid. Vår granne och vän bodde där.

Under denna tiden blev jag väldigt sjuk. Mitt sjukaste jag. Ingenting fungerade i min hjärna och jag ville göra allt för att slippa ifrån allt. Det blev en del sena besök på akuten, poliser som väcker en mitt i natten och förtvivlade vänner. Mina älskade vänner som stod bakom mig då, de är de som är mina vänner idag. De lämnade mig aldrig. Min mans vänner såg en börda, en börda som han borde eliminera. Men han stod emot sitt kompistryck för han älskar mig och han hade inga planer på att ge upp på mig. Jag menar, ger man upp sin flickvän för att hon har cancer? Självklart inte. Jag hade inte cancer. Men jag var svårt sjuk.

Vi fick vår trea vi pluggade på några år. Jag trivdes aldrig i Lund. Min man hade ett år kvar när vi tog vårt pick och pack och flyttade tillbaka till Växjö. Till en underbar vindsvåning på nygatan. Vi bodde där några år. Min man skrev exjobb och jag reste runt i världen som guide. Främst i London.

Vi ville ha ett hus och valde att bosätta oss 2 mil från Växjö där min man är uppvuxen och hans föräldrar bor. Efter ett år i nya huset gifte vi oss i tingshuset i Växjö. 09.00 på morgon var klockan. Efter en härlig brunch drog vi iväg till Thailand fem veckor. Väl hemma hade vi en hejdundrande bröllopsfest.

Av en slump plussade vi den sommaren och världens vackrast lilla varelse växte inom mig under hösten. 16 mars 2009 föddes hon. Vår dotter!! Haley Rut Thilhani Borg.

Efter ett och halvt års mammaledighet började jag läsa till barnundersköterska. Det gör jag fortfarande. Så det är här vi är nu tio år senare.

Vilka år. Vad man har förändrats. Vilka människor man träffat och vilka vänner man fått. Men mest av allt, vilken underbar DOTTER vi fått. Kanske bjuder 2012 på ett s.y.s.k.o.n det vet man aldrig......

Någon ville se en bild på den fula snögubben. Här är den! Det är en bebissnögubbe för er som inte ser det. Den e typ lika hög som Lilla H. Nu vill Lilla H åtminstone gå ut och titta på den ibland.

Ps, kundvagnen ni ser i bakgrunden är i ministorlek, en sån för barn ni vet. Den hamnade i makens ägor för ca 10 år sedan under studietiden i Lund.

Sitter här och känner mig lite nere. Dagen blev inte alls som planerat. Snön ligger vit och fin och jag hade sett fram emot pulkaåkning, bygga snögubbe och en mysig utedag helt enkelt. Dock var inte Lilla H lika intresserad av detta. Hon skrek och bråkade och ville absolut inte gå ut. Min make stod inte riktigt enad med mig när övertalning skulle ske så tillslut skickade jag ut honom att skotta eftersom att hans negativa energi bara smittade av sig. Fick efter mycket mutande och lockande på Lilla H tillräckligt med kläder för att hon inte skulle frysa ihjäl. Vi byggde en ful snögubbe, min man och jag tyckte olika om allt och lilla H stod mest och tittade. Sen skulle vi åka spark. Jag tyckte vi kunde låna grannarnas spark så vi hade två stycken och vi kunde ge oss ut och åka runt lite. Min man tyckte en av oss kunde gå och halka runt bakom så den som åkte spark fick vänta hela tiden osv. Skittrist. Lilla H började frysa och ville gå in. Jag gav upp och gick in med henne. Så himla trist alltihop.

Till råga på allt blev alla bilder jag försökte ta med nya kameran skitstrista och gråa. Detta är den enda där man ser någon sorts värme i.

Två nya plagg till Lilla H från Ralph Lauren som jag beställde i höstas (!!!!). Fick dem nu i veckan. Att få dem från USA till sverige gick snabbt och enkelt, men att hämta dem från min snälla vän tog MIG en evighet. Därav den långa leveranstiden. I vilket fall som helst så ser ni att jag beställde två olika storlekar på klänningarna. Var lite osäker men insåg att Lilla H fortfarande har storlek 2/2T så den lila klänningen som är 3/3T får vänta ett tag. Jag var nästan säker på när jag beställde att den rosa skulle vara för liten och var beredd på att ge bort den till en vän, men den visade sig vara alldeles lagom.

Jag är mer förtjust i de korta ärmarna än de långa. Egentligen är de nog menade till sommaren men min dotter är ju så varm av sig ändå så det gör ingenting.

Tallrikshyllan som jag köpte till Lilla H på en loppis i somras har äntligen kommit upp. Jag har målat den vit och sen har vi satt den uppochner. Detta för att hylorna skall passa bättre till hennes porslin. Just nu har Lilla H en grej för sig, att allt porslin skall stå på hennes vita bord. Jag satte upp porslinet på hyllan för att testa och även kunna ta bilden. Sekunden senare kom Lilla H ner i sitt rum och blev helgalen och började skrika och peka och säga att jag var dum. Några minuter senare stod porslinet på hennes bord igen. Don't blame a mum for trying.

Vi kör en dagens på Lilla H för ovanlighetens skull. Det var ett tag sedan. Som ni kanske förstått så har hon mest prinsesskläder på sig. Här har vi i alla fall en dagisoufit från veckan. Hennes ballerinaskor i silver är från i somras som hon numera har som inneskor. Vill ni se mer av Lilla H:s kläder kan ni titta under kategorin Haleys kläder.

Tröja & kjol från Zara, leggings PompdeLux och skor H&M.

Kalasredo i silverskor, spetsleggings, prinsessklänning & mimmirosett.

Först fick man pyssla. Antingen trollspö eller riddarsköld.
Min dotter ville göra ett trollspö.

Spöna var redan klara men de fick dekorera dem med glitterstenar och klistermärken.
Lilla H hade dagen till ära målat sina naglar.

I godispåsen fanns det alla möjliga sorters godisar men det som dessa prinsessor fastnade för direkt var självklart klubborna.

Min dotter är inne i en prinsessperiod. Jag vet inte hur det kommer sig men jag misstänker att de äldre tjejerna på dagis har influerat henne. Hur som helst så gillar hon att klä sig i sin prinsessklänning. Standarduniformen här hemma är svarta leggings, prinsessklänning och mimmirosett. Hon har flera prinsessklänningar men använder bara en av dem. De har kommit till den punkten att jag faktiskt köpt en till, lika dan för att hon använder den alltid. De anda klänningarna lånar hon gärna ut till sina vänner.

Lilla H & Jenna klär ofta ut sig tillsammans och dansar och sjunger.

Vem har sagt att en prinsessa måste vara en tjej? Här leker hon & Elis prinsessa tillsammans.
Som ni ser är mimmirosetten på plats.

Skulle egentligen lägga upp lite bilder från det fantastiska barnkalaset Lilla H var på idag men glädjen överskuggas av lillan läpp. Den är gigantisk! Vi skulle mysa lite ikväll med film och godis och mitt i all iver och en godisbit i varje hand så snubblade hon och föll rakt in i vardagsrumsbordet. Eftersom att hon hade godis i händerna hann hon inte ta emot och landade med munnen mot den vassa (jag vet, not so babysafe hos oss) kanten. Jag kan säga att blodet sprutade och fyllde hennes lilla mun en lång stund hur mycket vi än försökte torka bort det. Läppen svullnade upp och vi lyckades inte ens se i munnen om det hänt något med tanden för allt blod. När vi lyckats få stopp på blodet måttligt lyckades hon pipa ur sig mellan gråtattackerna "nicke nyfiken". Så det var där vi hamnade. Framför Nickes Jul. Två sekunder senare sov hon helt utmattad. Får försöka kolla tanden i morgon. Stackars liten. Drama on a Sunday!

För min vän Sara ställdes livet helt på ända när de den 22 december 2011 fick veta att dottern Alice 1,5 år drabbats av en hjärntumör. Hon ligger nu nedsövd på intensiven efter en stor operation. Denna mardröm går knappast att föreställa sig. Självklart är det absolut värst för lilla Alice, men familjen lider också. Sånt här drabbar hela familjen. De är väldigt starka och fokuserar på att Alice ska bli bra, cancerfri och få växa upp så som ett barn skall få göra. Fri från sjukdomar, sjukhusbesök, slangar, operationer och tråkigheter. Ett barn skall få sova i sin egen säng, vara omgiven av sina leksaker och gosedjur, vara hemma med sin familj, leka och busa med kompisar, vara ute i regnet och hoppa i vattenpölar och det värsta som kan hände dem är att de får ett skrubbsår på knät eller syskongnabb.

Snälla gå in på Alice sida genom att klicka här. Läs om henne. Klicka er vidare på barncancerfonden och läs om andra barn. Vill ni så skänk gärna ett bidrag. Det är väldigt lätt. Man kan göra det genom SMS. Alla instruktioner finns på Alice sida. Här är länken igen!

I mellandagarna kom min barndomskompis Helga och hennes dotter Meja och bodde hos oss. Meja är sex månader äldre än Lilla H. Det e så kul nu för man ser en evighetslång vänskap växa fram. En som kommer spenderas tillsammans under skolov, på semestrar och sånt. Tyvärr dock ej i vardagen då vi bor så långt i från varandra. Men fina Meja är alltid välkommen hos oss. För mig är hon som en guddotter (fast hon redan har andra). Jag tror att hon och min dotter kommer älska att ha varandra under sin uppväxt. Jag vet att Helga ser det så också.

Jag vet att jag vart dålig på att blogga. Jag har haft lite problem med kameran och jag tycker blogginläggen blir tråkiga utan bilder. Men jag vet ju att ni som läser gärna vill veta vad vi har gör oss då JAG får leva med att det kommer inlägg ibland utan bild.

Det har varit lite tuffa tankar på senaste som ni säkert förstått. Döden har varit så påtaglig och upptar väldigt mycket av min tid.

Någon jag känner har en kritiskt sjunk dotter just nu och mitt hjärta brister när jag tänker på det. Måtte allt gå vägen!

Jenna & Lilla H leker hemma hos oss med varsin docka.



Jenna & Lilla H vid ett annat tillfälle.
Här är de utklädda till prisessor och dansar för fullt.



Lilla H & Meja på Leos Lekland på jullovet.
Meja bor i Göteborg och det är alltid lika kul när de ses.

Världen är så orättvis ibland och speciellt när små oskyldiga barn drabbas.

Vi måste hjälpas åt alla och bidra till forskningen så flera barn kan räddas.
Sms:a FORSKA till 72900 och skänk 50 kr till barncancerfonden.

Ligger i sängen nu och kramar min sovande dotter. Vill krama hårdare men då kanske hon vaknar. Det är det kanske värt. Vad är lite störd sömn gentemot en kärlekshandling.

KRAMA DEM NI ÄLSKAR!