Sådär nu är allting som vanligt igen. Lillan har sovit över hos farmor eftersom att mammagruppen+ respektive hade kräftskiva igår. Hon har haft det underbart med lek och bus och muffinsbak.

Jag och maken e lite slitna idag. Första gången jag drack alkohol på vääääkdigt länge och det satte sig precis där man förväntat sig, i huvudet. Hade väldigt kul igårkväll i alla fall. Vi samlades i vår stuga vid fem och skålade i fördrink, sen blev det grill, kräftor, lekar, efterätt och tillslut stod alla på däck ute i regnet och dansade till musiken som tack vare min makes megahögtalare hördes flera kilometer bort. En perfekt kväll. Roligast var nog ändå när vi glada i hatten skulle bege oss hemåt på cykel. Kan säga att en i sällskapet hamnade i diket och två lyckades cykla in i varandra och välta (nämner inte några namn)!

Här har vi i alla fall lilla älsklingen med sina muffins när vi hämtade henne.

Vi visste det. Att allt inte kunde vara såhär för evigt. Någon gång efter barnets död måste vi reagera. Och det gör vi nu. Med råge. Från att ha haft ett stående korthus så har det nu fallit pladask! Så är det helt enkelt. Det gör ont, det gnager, sliter i en och framförallt så värker det i hjärtat. Hjärtat ja, mitt älskade hjärta som aldrig fick se dagens ljus..... jag är inte ensam i alla fall. Vi är två i detta kaos av känslor och vi verkar även i detta vara helt i synk.

I morgon är det gympa igen för vår lilla gympatjej. Jag har försökt få henne att vilja ha gympadräkt men icke. Svarta byxor ska det vara.

Haley går med sin vän Leon och de var så söta sist så man smälte. Kanske dyker de upp fler vänner imorgon?

Onsdag kväll och Haley bakar bröd med sin pappa. Hon var så stolt när hon visade upp det färdiga resultatet i formarna.

En ny favoritsyssla just nu är att åka till biblioteket. Både stora biblioteket i stan och det lilla här funkar bra. Haley älskar när man läser för henne. Favoriter just ni är drakar och prinsessor.

Efter senaste månaden så har man verkligen börjat uppskatta vad som är viktigt. Så att Haley är uppe nu vid halv elva en söndag och springer runt med mantel och trollspö känns som en mindre viktig sak att bry sig om. Hon är så underbar och underhållande!

Gårdagens kräftskiva började trevligt och slutade med ett samtal till SOS, ambulans med blåljus och några timmar på sjukhuset. Kroppen känns lite öm idag efter akutens hårda trästolar. Slutet gott allting gott och jag somnade i min mjuka säng hemma tillslut!

Det jobbigaste delen med att förlora vårt barn var den tiden från att vi fick veta att barnet var sjukt fram till att det faktiskt dog. På ultraljudet såg de att organen låg utanför kroppen och det behöver inte betyda att allt hopp är slut. Många barn klarar sig och opereras efter födseln. Men vi var tvungna att ta fostervattenorov och det tog två veckor. De två veckorna pendlade vi mellan hopp och förtvivlan och man slets sönder inuti av alla känslor. Det var en tortyr jag inte önskar ens min värsta fiende.

Har fått på Haley lite färger. Egentligen är det ju jag som är lite färgskygg men detta gillar jag. Haley har valt de lila jeansen själv i affären. Det är lite av ett under att hon har jeans på dig, annars e det svarta leggings som gäller.

.... orkade inte.

Vi blickar framåt, njuter av barnet vi har och är tacksamma för alla underbara människor i vår närhet.