Det jobbigaste delen med att förlora vårt barn var den tiden från att vi fick veta att barnet var sjukt fram till att det faktiskt dog. På ultraljudet såg de att organen låg utanför kroppen och det behöver inte betyda att allt hopp är slut. Många barn klarar sig och opereras efter födseln. Men vi var tvungna att ta fostervattenorov och det tog två veckor. De två veckorna pendlade vi mellan hopp och förtvivlan och man slets sönder inuti av alla känslor. Det var en tortyr jag inte önskar ens min värsta fiende.