Vår helg har varit väldigt lugn och skön. På fredagen jobbade min make sent så jag och Lilla H åt middag med hennes farmor och farfar. På lördagen shoppade jag med en kompis och på kvällen gick vi ut och åt några tjejer. Vi åt god mat och drack många glas vin. Kvällen var perfekt förutom att tåget körde på en älg på vägen in till stan. Så en timme tog vår resa istället för de vanliga 12 minuterna.

På söndagen var det julskyltning och dans runt granen i folkets hus. Självklart var vi där och så var alla andra Lilla H's kompisar och bekanta. Vi dansade till alla klassiska julsånger och sen kom tomtar och gav alla barn varsin godispåse. Lilla H blev livrädd för tomten men fick en påse ändå. Efter julskyltningen hade vi vänner över på glögg och lussekatter.

Lilla H i sina nya lackskor om hon har på sig varje vaken timme just nu. Idag skulle de med till dagis. Klänning från H&M och leggings från Lager 157.

Fick ett mail om biljetter till Attitude Stockholm som går av stapeln i helgen. Hade varit så kul att gå, hade velat se så många olika saker. Får hoppas på ett annat år. Ibland är det verkligen en nackdel att inte bo nära en storstad! Är det någon som ska dit?

Vi har varit på utvecklingssamtal på Lilla H:s förskola. Hon har haft en tuff höst då hon fick flytta upp till syskonavdelningen nästan ett år för tidigt pga platsbrist på småbarnsavdelningen. Hon var alltså inte ens 2,5 år när hon flyttade till syskonavdelningen. Personalen på hennes avdelning har varit underbara och gjort allt de kunnat för att hon skall må bra och trivas men aktiviteterna och schemat är helt enkelt inte anpassat för så små barn. Ni får ju tänka på att de avdelningarna är till för barn mellan 3-5år och det är stor skillnad på vad de behöver för aktiviteter & rutiner. Jag kan ärligt säga att det är först nu, i slutet av november som det inte hugger till i hjärtat varje gång man lämnat henne. Först nu börjar det kännas bra. 

I alla fall, utvecklingssamtalet gick bra och personalen har också sett en förändring på henne nu. Hon är gladare och mer aktiv och tar för sig. Hon vet vad hon vill och hon ser till att synas och höras. Hon har roligt, deltar aktivt och är glad och positiv. Det känns så skönt att höra.  

Lilla H första dagen på förskolan i augusti 2010. På sin första avdelning trivdes hon direkt och mådde så bra.

Sitter här och kokar nappar och äter på min lunch som idag består av tre kokta ägg. Det låter fjuttigt men det är det enda jag får i mig jus nu. Tanken på något annat får det att vända sig i magen på mig. Jag tänkte på det här med att koka nappar och flasktillbehör. Det händer allt för sällan nu. Någon mer som känner igen sig i att i början var man nästan manisk, allt skulle vara kliniskt rent. Numera minns man knappt när man gjorde det sist? Så är det i alla fall här hemma.

Kul lunchbild, alla bloggare lägger alltid u så härliga matbilder.
Jag försökte piffa upp bilden lite genom att lägga äggen i min fina pipskål.

Någon mer som såg dagens avsnitt av Grey's Anatomy-repriserna? Alltså de som går varje eftermiddag? Där var det i alla fall ett heartbreaking fall där en liten sexårig flicka dog i armarna på sin pappa. Tårarna bara sprutade när jag såg det avsnittet. Jag har sett det vid flera tillfällen innan och det är samma sak varje gång. Allt jag kan tänka på är min egen dotter. Jag trodde inte man kunde uppleva sån glädje och kärlek till någon innan jag fick henne. Ett liv utan henne vore inte något liv alls.

Lilla H på Kreta i Maj 2011.

Strumpbyxor är det absolut värsta man kan ha på sig just nu tycker Lilla H. Leggings är ok men strumpbyxor går bara inte. Hon avskyr även strumpor. Enda gången hon har det på sig är när de är ute och leker på dagis. Då tvingar personalen henne. Men vi här hemma får aldrig på henne strumpor. Nu har hon alltså även börjat vägra strumpbyxor. Idag skulle hon dessutom ha sina foppatofflor till dagis. Ni kan ju tänka er hur det såg ut. Barfota i tofflor, dunjacka och mössa, jo det var en syn det. Personalen fick sig i alla fall ett gott skratt. Hon har aldrig gillat strumpor utan är alltid barfota. Min man försöker ofta skämta om att det har med hennes asiatiska rötter (mina) att göra. Där är det ju så varmt så varför ska man ha strumpor.

Min lilla älsklingen då det fortfarande gick att få på henne strumpbyxor.

Det känns bra att vara sjukskriven. Jag behöver vara det. Jag behöver fokusera på mig själv och att jag mår bra. Hoppas att ni rara människor som läser här också gör det. Att ni tar hand om er själva och tar er tid att sakta ner, ta ett djupt andetag och lever i nuet. Ni är värda det, alla människor är det.

Till er som känner mig. Jag är fortfarande vanliga Cecilia. Behandla mig inte annorlunda på något sätt. Tex Sandra H fortsätt ignorera mina mess ♥ kanske kan du köpa mig nåt mer jag inte behöver ;-)

Helgen gick väldigt fort. Lilla H:s pappa har ju varit utomlands hela veckan så i fredags när han kom hem visste glädjen inga gränser. Så skönt att ha familjen samlad igen. Lilla H har lekt järnet med sin pappa nu i helgen och hon har bestämt sagt åt mig att hålla mig borta.

På lördagskvällen var vi hembjudna till min vän Malin. Det var supertrevligt, med god mat och tokiga barn. Lilla H & Elias blev efter maten hungriga och började vräka i sig alla rester på våra tallrikar. De verkligen öste in maten med händerna. Som om vi inte föder dem mer än en gång i veckan. Lilla H blev också alldeles till sig när familjens katt gjorde entré. Hon klappade katten och gav den mjölk. Dock satte jag stopp då hon ville att vi allesammans skulle jaga den.

Hon hade gjort sig fin inför besöket. Håret var lite våfflat, hon hade puffkjol och egendesignat halsband. Hon ville även måla ögonen, men där sa jag också stopp.

Äntligen är luggen klippt så den stackars flickan ser ut.

Förlåt, jag är inte på långa vägar någon modeexpert, men vad tusan är det här? Versace for H&M tydligen? Skämtar dem? Kollektionen är ju ett skämt? Skulle det här vara brilljant? Genealiskt? Du hittar ju bättre kläder på turiststråken på Kanarieholmarna! Förlåt för denna totala sågning men jag läste dessutom att fröken Donatella vägrat modeller i storlek 36 för de var för "feta". Har hon sett sig själv i spegeln? Underligt att hennes dotter har kämpat mot anorexi i så många år. Jag vet inte jag blev bara så irriterad av detta. Vet inte om de var de fula kläderna eller det faktum att Donatella kräver modeller size zero som fick igång mig.....

Vad ska den rosa saken till vänster föreställa.....någon...?

♥ Att komma in i ett rum och direkt känna lukten av kiss. Kollar runt och inser att det ligger ännu en slängd blöja på golvet. Min kära dotter har börjat ta av sig blöjorna själv om hon kissar i dem och lämnar dem lite här och var. Tur i oturen är att det än så länge bara rör sig om kissblöjor.

♥ Att sitta på toaletten och inse att det inte finns något papper för att min kärlek till dotter snott alla rullarna för att bygga torn inne i hennes rum.

♥ Att min make tror att övergången från blöja till toalett sker av sig själv.

♥ Att när man byter bajsblöjor varje gång får höra "får jag titta bajset" och man faktiskt måste stå där med blöjan uppvikt en lång stund för att den lilla facinerat skall kunna beundra sitt verk. Jag intalar mig att det är en naturlig del i en tvåårings utveckling. Känns dock jäkligt onaturligt!

♥ Att klä på en tvååring full vintermundering för att då får höra "oj oj jag har bajsat"! Med en kvävd suck tar man av kläderna igen för att konstatera att detta inte alls skett utan hjärtat bara råkat förväxla ordet kiss & bajs.


..... är det bara jag eller? Känner någon igen sig?

Jag har länge varit orolig för att overallen vi köpte till Lilla H i augusti skulle vara för liten nu eftersom att det var så länge sedan den inhandlades. Det är ju ändå bara en storlek 80. Jag har inte vågat prova den på henne. Men nu idag bestämde jag mig för att det var dags så hon fick ta på sig den när hon skulle till dagis. Den passade. Den satt perfekt skulle jag vilja säga. Man kunde greppa en hand i skrevet som man ska och hon kunde röra sig smidigt och bra i den. Jippie! Det är Didriksons Coverall Kilimanjaro hon har. Här kan ni läsa om den.

Tappade nappen precis när mamma klickade fotot. Envisa unge skulle ha gympaskor till.

St Moritz knit Cardigan winter white.

Vi är hemma nu! Efter en mycket trevlig helg i Malmö. Tre nätter på hotell gjorde susen för hela familjen. Lilla H tyckte om hotellfrukosten och att få springa omkring i de långa gångarna på hotellet

Vi har hunnit med att träffa våra kära vänner Eva & Fredrik. För Lilla H:s skull blev det en mysig hemmakväll med pizza och en massa prat. På lördagen mötte jag upp Eva i stan och för shopping och fika. Lilla H var med sin pappa hemma hos Martin & Mia.

Senare mötte jag upp dem för att gå till Jensens och äta lunch. Perfekt med kritor till barnen. Vi åt oss riktigt mätta med förrätt, huvudrätt och efterätt. På kvällen mös vi med film hemma hos Martin och Mia. Killarna tog en öl i hotellobbyn och Olof ramlade in på rummet vid tre tiden på morgonen.

På söndagen blev det gåsamiddag hos Mias föräldrar. Mycket gott och trevligt. Följt av en lugn kväll på hotellet med Mc Donald's. Sista dagen hann vi med Ilva, Ikea, Bauhause, Folkets Park och Mc Donalds innan vi styrde kostan hemåt.

Lilla H tyckte det var roligt att åka brandbil inne på Maxi. Hon har sin fina Ellenmössa på sig. Hjälp vad mycket fina kommentarer hon har fått av om den mössan.

Min söta tjej kör multitasking i soffan. Hon ser både på Nicke Nyfiken och spelar memory på telefonen. Hon är väldigt långhårig nu och ser nästan inte ut för den långa luggen. Förra frisörtiden blev inställd så jag hoppas på en ny tid snarast. 

Barbapappa är Lilla H galen i just nu. de söta kuddarna fyndade jag på Netto av alla ställen. De hade fullt med barbagrejjer.


Fina röda fläckar på hals och tröja efter att ha målat med pennor på dagis.

Vi har ganska fasta rutiner här hemma. En av dem är att efter kvällsmaten (som alltid intas 18.10) så går Lilla H och hennes pappa ner på hennes rum och leker. Detta sker alltid. Lilla H är så van vid det att hon alltid hoppar ner från sin stol och säger -Kom ska gå mitt rum pappa när hon ätit klart. Detta är perfekt för mig som då kan passa på att plocka undan, fixa disken och städa slå mig ner i soffan och se på tv. Denna lek pågår oftast i ca två timmar, jag gör små gästinhopp oftast som någon slags servitris då de vill ha päron eller äppelbitar. Ibland kommer de också upp för att visa mig något. Ikväll radade de upp sig bredvid varandra och framförde en sång och gick sedan ner igen.

Jag är så glad att min dotter har en sådan fantastisk pappa. Han är verkligen supernärvarande och Lilla H älskar att umgås med sin pappa. Han jobbar superhårt på sitt jobb men tar sig alltid tid till sin dotter. Vårt föräldrarskap är väldigt jämnställt och det har aldrig varit tal om att jag ska ta störst ansvar för vårt barn för att jag är mamma (så är det hos många). Ena kvällen vi är i väg tar jag lite större ansvar och låter min man slappna av och nästa gång tar kanske han mer ansvar. Vissa veckor lägger jag henne 6 kvällar och andra veckor kanske bara 2 kvällar. Om den ena ska iväg på något roligt ensam på kvällen så tar den personen kanske mer ansvar på dagen eftersom att den andre kommer vara själv på kvällen. Det handlar om att ge och ta. Om att vara jämnställda, inte milimeterrättvisa, inte om kvinnor och män,  utan att vi är två människor som tillsammans har ett barn att ta hand om. En sund jämnställd inställning.

Några saker vi ej är jämnställda på dock:

♥ Byta bajsblöjor (min man är bättre på det än jag)
♥ Klättra runt på Leos lekland (jag föredrar sofforna där)
♥ Potträna (min man verkar tro att hon blir torr automatiskt)
♥ Klädinköp (min man har aldrig handlat ett plagg åt vår dotter)
♥ Städa lillans rum (jag vet vart allt skall vara det vet ej min make)
♥ Lämna & hämta på dagis (not by choice, jag är den enda som har möjlighet)
♥ Bad (det är i huvudsak min mans uppgift)
♥ Borsta tänder (oftast jag)

Hur ser det ut hemma hos er?

Lilla H med pappa på Kreta i maj. På väg till poolen.

Visste ni att jag gifte mig i ett leoparddiadem? Jo det är sant (säkert till alla bridzillas stora förfasning). Och i en vit sommarklänning från Gina Tricot. Vi gifte oss borgligt, det var inte meningen att det skulle vara något stort alls. Så jag plockade ihop lite passande saker jag hade hemma. Ville ha en hög tuperad frisyr a´la 50-talet men glömde det vita bandet som skulle vara i håret så jag fick improviera och ta diademet jag hade på mig.

Jag ser typ full ut på den här bilden. Vi gifte oss 09.00 på morgonen så det kan jag lova att jag inte var. Sämsta bilden typ men enda där man ser mitt diadem. Håll till godo ni skall få se andra senare.

Vi fick plötsligt ett litet utbrott av bananflugor här hemma. Inte ok. Tog till dammsugaren. Hoppas bara att de där där inne nu så de inte lägger ägg och förökar sig. Så när min man ska byta dammsugarpåse så väller det världens svärm. Ja det är han som byter påse i dammsugaren, jag är tydligen inte kvalificerad att göra det jobbet enligt honom. Han tycker väl att jag spiller ut hälften av allt damm igen. Ja ja whatever!

Med sin telefon vid örat drog lillan på sig sin nya puffkjol, solglasögon och handväska och begav sig iväg med pappa på utflykt. Något om att köpa högtalare och äta på McDonald's. Detta är något som börjar bli vanligare och vanligare (se här) att de två drar iväg på utflykter utan mig. Nästan som en helggrej som bara de två kan göra. -Mamma du stannar här! sa hon och tittade på mig med sträng blick innan hon återgick till "samtalet" med farmor i mobilen. Och så vips var de borta!

Ledsen för den suddiga bilden. Ville bara fånga på bild då hon berättar för mig att jag inte får följa med!

Puffkjol H&M

Okej jag erkänner, jag har inte lagt ner min själ i bloggen senaste veckan. Dåligt av mig, förlåt! Det skall bli bättring! Dock har vi hunnit flytta lite vändor på saker och ting här hemma. Vårt sovrum har flyttats upp och ligger numera bredvid Lilla H:s rum och det gamla sovrummet är nu arbetsrum. Vi har också varit på Mora Träsk och sjungit och klappat händerna och varit på tigerjakt. Lilla H kände inte igen så många sånger men hon tyckte det var roligt ändå.

Det är höstlov här hos oss vilket betyder att de inte är mer än fyra barn på Lilla H:s avdelning denna veckan. Vilken lyx. Tre fröknar och fyra barn! För min egen del går det mesta ganska trögt. I veckan väntar läkarbesök och bedömningar och jag hoppas jag får klarhet i lite saker då. I morgon blir det minikräftskiva, längtar verkligen dit!

Lilla H på Mora Träsk. Hörselskydden satt på nästan hela tiden. tycker det är viktigt att inte exponera så små barn för förmycket ljud och brus.

Jag skall åka till Malmö. Snart ni, då e det jag som stegar in på Zara och fyller kundvagnen! Längtar så!